tisdag 30 september 2014

Mitt engagemang

Ibland tänker jag tillbaka och funderar över hur jag blev den jag är idag och hur det föll sig så att jag blev miljöpartist, miljövetare och allmänt miljöengagerad. Naturligtvis är det så att varken politiska ståndpunkter, utbildnings-/yrkesval eller intressen är sådant som uppstår över en natt, det är ju en process som färgas av vad man har upplevt i sitt liv. När jag tänker på just detta brukar jag oftast landa i att det var någon gång under min gymnasietid som jag började uppfatta miljöfrågorna som särskilt utmärkande och viktiga.

2007 släppte FN:s klimatpanel IPCC sin fjärde utvärderingsrapport som beskrev vad den samlade vetenskapen då sa om tillståndet gällande klimatet och klimatförändringarna i världen. Kort sammanfattat kan man ju säga att det de kom fram till var att det såg väldigt illa ut (och tyvärr har det ju gått utför sedan dess, även om det fortfarande går att ändra spår!) och jag tog informationen på största allvar. Hur kom det sig egentligen att livet rullade på som vanligt och jorden fortsatte snurra som om ingenting hade hänt när forskarna i själva verket just hade visat ännu mer bevis på att vi var på väg mot en global katastrof?!

Två år senare, 2009, gick jag sista terminen på gymnasiet och min klass fick chansen att åka på en tre veckor lång studieresa till Bangladesh. Precis som många säkert redan känner till är Bangladesh ett av världens fattigaste länder och på en yta stor som ungefär en tredjedel av Sverige lever nästan 157 miljoner människor (2009 var de ca 147 miljoner). Under vår vistelse i landet reste vi runt och besökte byar, skolor, tegelbruk, klädfabriker, tempel, papayaodlingar och alla möjliga platser där vi mötte oerhört många intressanta människor. Ett av mina starkaste intryck från resan är att människorna vi mötte var så oerhört glada, lyckliga och trevliga, detta trots att 77 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen på 2 dollar om dagen och 43 % i extrem fattigdom, alltså på mindre än 1,25 dollar per dag (siffror från 2010 och 2013). Som jag skrev efter att jag kom hem från resan:

Att fortfarande kunna vara en positiv person när man kanske jobbar 16 timmar om dagen eller har som arbetsuppgift att bära set om 10 tegelstenar på huvudet, fram och tillbaka, och bor i ett hus av bambu eller av lera som man måste bygga om varje gång monsunen är över, det är ganska beundransvärt.

Jag kom hem från resan med nya perspektiv på världen och vad som har värde. När jag med nya ögon läste om vad som hände ute i världen och om alla människor som har det så svårt blev jag både ledsen och arg. Jag blev ledsen för att världen kan vara så orättvis och jag blev arg för att vi inte hjälps åt mer för att förändra det. Jag såg att vi lever i en globaliserad värld och det gick inte längre att blunda för alla problem som finns och den makt vi som individer har att åstadkomma förändring och skapa en bättre tillvaro för alla. Jag kände att jag behövde göra något för att kunna påverka allt detta och jag ställde mig frågan:

Vad är det för värld och vad är det för Sverige vi vill lämna efter oss till kommande generationer?

Lägligt nog var det just dags för Europaparlamentsval och jag valde då att bli medlem i Miljöpartiet och lägga min röst på dem eftersom jag ansåg att det inte kunde finnas några frågor som var viktigare att lösa än klimat- och miljöfrågorna - lite i stil med "there's no business on a dead planet" och "if you really think the environment is less important than the economy, try holding your breath while counting your money".

Våren 2010 resten jag sedan till Malaysia och backpackade runt i detta fantastiska land som har utsökt god mat, häpnadsväckande natur och en färgstark blandning av kulturer, religioner och traditioner. Efter att ha sett naturen både över och under vattenytan - från tropiska regnskogar med utrotningshotade elefanter och orangutanger till paradisöar med vit sand, turkost vatten och allehanda koraller som utgör hem för sköldpaddor, hajar och alla fiskar man kan föreställa sig - blev jag än mer övertygad om att vi måste kämpa för att rädda vår vackra och fantastiska planet.

Hösten 2010 började jag plugga hållbar samhällsutveckling på Stockholms universitet och fick för varje föreläsning och läst sida i kurslitteraturen nya perspektiv på vad som har gått fel och vad som behöver förändras. Nu, fyra år senare har jag en examen i miljövetenskap och är fast besluten om att ägna mig åt att hjälpa till med projektet "Rädda världen". Det är ingen lätt uppgift och det är inget jag kan göra ensam så det är en väldig tur att jag har många med mig som oförtröttligt jobbar med detta varje dag! Nästa steg för min del blir att, som ledamot i Solnas kommunfullmäktige under kommande mandatperiod, göra allt jag kan för att Solna ska bli en grönare stad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar