tisdag 31 mars 2015

Vikten av samarbete och struktur

I mitt förra inlägg publicerade jag de tre interpellationerna som jag hade lämnat in till kommunfullmäktige och som kom upp för debatt under gårdagens sammanträde. Nu tänkte jag passa på att utveckla mitt resonemang kring de två första av dessa och även kommentera något från debatten. För den som är intresserad finns hela sammanträdet att se här och mina interpellationer dyker upp ungefär 2 timmar och 47 minuter in i sändningen och pågår till ca 03:21, då ingår även en bonus i form av Bernhard Hubers interpellation om lånecyklar som debatterades mellan mina frågor.

 Den första två interpellationerna handlade, som jag nämnde i förra inlägget, om kommunalt samarbete i miljö- och klimatfrågor samt om kommunens miljöpolicy och riktlinjer för miljöarbetet. Båda frågorna ställdes till kommunstyrelsens ordförande Pehr Granfalk (m) och de är på flera sätt relaterade till varandra. Jag och Miljöpartiet anser att Solna är i behov av stöd och inspiration och gärna även motivation (en spark i baken) för att kunna bli bättre på klimat- och miljöfrågor och då skulle ett samarbete inom en organisation som samlar kommuner och/eller städer vara en möjlighet. Att ha välformulerade och tydliga dokument som styr det stadsövergripande arbetet med dessa frågor är också en grundförutsättning. Idag saknas ett sådant då det tidigare miljöprogrammet gick ut i december 2013 och ännu inte har ersatts av något nytt dokument eftersom arbetet med att skriva klart dem fortfarande pågår så här 15 månader senare. Det är ju på kommunal nivå som en stor del av Sveriges miljöarbete utförs och det är också städer som blir framtidens stora aktörer i omställningen i takt med att allt fler människor bosätter sig i just den urbana miljön. Mot den bakgrunden är det oerhört viktigt att Solna är med och jobbar för hållbarhet men där ser Miljöpartiet stora brister.

Solna stad har inga konkreta och bra miljö- eller klimatmål (vad sägs exempelvis om målet "Miljövänligheten ska öka" och att mäta det med "Medborgarnas nöjdhet med miljöarbetet"?), det finns inga kommunala handlingsplaner eller strategier relaterade till dessa frågor, vi har stora trafikproblem i staden, vi har en politisk ledning som tycker att det är rimligt att bygga höghus ett stenkast från vattnet vid en sjö som utgör ett av de mest skyddsvärda naturområdena inom kommunens gränser och som dessutom i alla år fram tills nu inte ens har velat ta i frågan om Earth Hour, världens största miljömanifestation, med tång. Det här är bara några exempel på sådant som får den med miljöengagemang att se rött och jag tolkar det som att man behöver hjälp med styrningen, hjälp som går att få av personer eller organisationer med mer erfarenhet på området. Miljöaktuellts årliga kommunranking är visserligen varken heltäckande eller det enda sättet att värdera miljöarbetet men jag tycker ändå att det säger något att vi mellan 2013 och 2014 rasade mer än 40 platser i denna ranking och att vi nu har fler kommuner före än efter oss på listan, här krävs det mer insatser.

Pehr Granfalk verkade inte hålla med varken om verklighetsbeskrivningen eller om att mitt förslag om samarbete inom exempelvis Klimatkommunerna, Sveriges ekokommuner eller ICLEI (Local Governments for Sustainability) var en bra lösning. I sitt första svar poängterade han att Solna har låga koldioxidutsläpp per capita, jobbar bra med fjärrvärme och att det är tveksamt vilken nytta vi skulle ha av att samarbeta med andra kommuner som i många fall har andra förutsättningar och utmaningar än Solna. I hans andra svar var kärnan att Solna även utan den miljöpolicy och riktlinjer man just nu jobbar på har en god styrning av stadens miljöarbete genom budget och verksamhetsplan. I sina muntliga inlägg passade han också på att raljera över att han inte vill åka på toppmöten på Bali även om det väl vore kul och att det tydligen under Earth Hour lyste i två fönster på den våning i stadshuset där även Miljöpartiet sitter ("aja baja, gräv där ni står" som han sa). Han tog även tillfället i akt att bli upprörd över Vattenfalls brunkolsgruvor i Tyskland. Jag tolkar det som att det var ett försök till avledningsmanöver för att slippa prata om den verkliga frågan som rörde Solna men det värmer ändå i ett miljöpartistiskt hjärta att höra att moderater säger nej till långväga flygresor och noggrant dokumenterar och bokför engagemanget under Earth Hour, vad vet man, snart kanske även Pehr går med i MP eller står på barrikaderna tillsammans med Greenpeace? Jag vore den första att jubla, så mycket är säkert.

Faktum kvarstår dock att jag inte tycker att argumenten mot att ingå i den typ av klimat- och miljösamarbete jag föreslog håller. KSL i all ära men för att citera en tjänsteman på Stockholms stads miljöförvaltning; att nöja sig med den typen av engagemang är en extremt låg nivå. Det här med att det skulle vara svårt att hitta kommuner med liknande förutsättningar och utmaningar som Solna är för mig helt osannolikt. Vi kan exempelvis se att även om Solna har förhållandevis låga klimatutsläpp i jämförelse med andra svenska kommuner, ca 2,2 ton koldioxid per invånare och år, så kommer hela 86% från biltrafiken i staden. Det här är väl knappast ett isolerat problem som endast förekommer i Solna, så varför inte vara öppen för att andra städer kanske har lösningar vi ännu inte har kommit på här hos oss men som vi skulle kunna tillämpa om vi bara kunde utbyta erfarenheter? Om man försöker avhålla sig från att bli alltför introvert och självfullkomlig och istället öppnar upp för möjligheten att Solna kanske inte är en så exceptionell och säregen kommun utan like i världen som vi tror så finns det sannolikt alla förutsättningar för att lära av andra kommuner och städer.

Faktum är ju att utmaningen i mångt och mycket är densamma; den handlar om att minska sin resursförbrukning och sina klimatutsläpp och i det perspektivet är 2,2 ton koldioxidutsläpp per capita fortfarande för mycket. Dessutom har vi då inte ens börjat se till de utsläpp som invånarna i kommunen orsakar genom sin livsstil och konsumtion, även det en fråga som kommunen skulle kunna vara proaktiv och försöka arbeta med om man bara ville och visste hur (OBS!en hållbar nivå av koldioxidutsläpp beräknas vara totalt ca 1 ton per person och år). Dessutom är det uppenbart att de mål som Pehr anser vara tydliga och fullt tillräckliga i själva verket är diffusa och problematiska. Hur ska man exempelvis kunna mäta något som inte kvantifieras eller åtminstone beskrivs lite mer ingående i kvalitativa termer? Kan man ens kalla det mål om det inte framgår vad som avses? Ska nyckeltalen öka eller minska, varför har man just valt dessa och inte andra, hur bidrar de nyckeltal man har valt till att uppnå någon form av miljövänlighet, vad är ens "miljövänlighet" i avsändarens perspektiv?

Frågebatteriet kopplat till stadens styrsystem i miljöfrågan är oändligt men jag vill helt enkelt med det exemplifiera vad jag menar när jag säger att Solna är i behov av stöd och inspiration. Andra kommuner har lyckats bättre på detta område, varför inte lära av dem? Samarbete är ofta en nyckel till framgång men oavsett hur man ser på den saken borde alla kunna vara överens om att det måste finnas en tydlig och fungerande struktur för arbetet och en sådan saknas tyvärr idag på miljöområdet. Jag kan inte garantera att medlemskap i en organisation skulle vara lösningen eller ge oss rätt verktyg och jag är öppen för att det går att bedriva ett tillräckligt kraftfullt miljöarbete även på egen hand, jag är bara inte övertygad om att Solna kan det och jag är definitivt av åsikten att vi inte gör det idag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar