måndag 27 april 2015

Miljö- och hälsoskydd - ingen prioriterad fråga, eller?

Som politiker är man ständigt mitt uppe i någon form av budgetrelaterad process; själva framtagandet av budget och skuggbudget, budgetfullmäktige, delårsrapport, årsredovisning, ja listan kan göras lång och på ett eller annat sätt är den kommunala budgeten alltid aktuell. Som före detta ersättare i Miljö- och hälsoskyddsnämnden och med en examen i miljövetenskap i bagaget är jag alltid lite extra intresserad av Miljö- och hälsoskyddsnämndens budget. Tyvärr framstår det ibland som att detta intresse är något jag delar med alldeles för få politiker i Solna stad.

Enligt miljötillsynsförordningen (SFS 2011:13) ska den kommunala nämnden med ansvar för miljöfrågorna varje år göra en s.k. behovsutredning i vilken man ser över vad som behöver göras under året samt kommande två år när det gäller tillsyn enligt miljöbalken. I Solna är det just miljö- och hälsoskyddsnämnden som ansvarar för tillsyn enligt miljöbalken, det vill säga exempelvis inspektioner av miljöfarliga verksamheter för att säkra miljöskydd samt inspektioner av offentliga lokaler och lokaler för hygienisk behandling med syfte att säkerställa hälsoskydd. Nämnden ansvarar även för tillsyn av restauranger och andra livsmedelsverksamheter enligt livsmedelslagstiftningen och man arbetar också med miljöövervakning, alltså systematiska undersökningar av tillståndet i miljön avseende vatten, luft, buller, biologisk mångfald och strålning. Varje år i samband med budgetarbetet gör förvaltningen en behovsutredning där man specificerar vilket behov av arbetade timmar det finns för respektive verksamhet; hur mycket tid behöver man t.ex. lägga på att kontrollera restauranger eller kiosker för att följa upp deras hantering av livsmedel, hur lång tid tar det att genomföra tillsynsbesök på Norrenergis fjärrvärmeverk eller Solnas båtklubbar för att säkerställa att de inte släpper ut föroreningar i miljön, hur många timmar krävs för att insepektera hygienen hos tatuerare eller inomhusmiljön i skolorna och hur mycket tid behöver avsättas för att inventera djur- och växtarter eller uppdatera data i luftvårdsdatabasen.

Jag känner stor tillit till Miljö- och hälsoskyddsnämndens tjänstemän, de har alltid framstått som mycket kompetenta och drivna, och därför har jag med stort intresse gått igenom tabellerna i behovsutredningen över hur mycket tid (och i förlängningen förstås personal och pengar) de anser att de behöver för att genomföra sitt uppdrag inom miljöskydd, hälsoskydd, livsmedelskontroll och miljöövervakning. För år 2015 landade det på drygt 30 000 timmar, motsvarande cirka 21,6 anställa som arbetar heltid. Jag har kommit att inse att det faktiskt verkar vara en stor fördel och förmån för arbetet att lagen kräver den här typen av behovsutredningar för det innebär ju att vi politiker måste få redovisat svart på vitt vad nämnden ska göra under året och detta bör då lägga golvet för budgeten och årets satsningar. I andra verksamheter kanske det är svårare att bedöma vad som ska eller behöver göras och när och det kanske även är svårare att kvantifiera hur mycket arbetstid det tar i anspråk. När det gäller exempelvis myndighetsutövning i form av tillsynsbesök hos en verksamhet som sker med lagreglerade intervaller och därmed viss regelbundenhet finns det åtminstone en möjlighet att uppskatta och dra lärdom av tidsåtgång och det blir också väldigt tydligt vad som måste göras varje år; ska en verksamhet ha tillsyn vart tredje år och det var tre år sedan sist så är det ju uppenbarligen dags i år.

Här har ju politiken ett guldläge; behovet för nämnden är väl utrett och kartlagt och därmed kan timmarna enkelt räknas om i årsarbetskrafter som man i sin tur kan beräkna lön för och därigenom få fram en budget för året. Därutöver kan partierna om de så vill reflektera över politiska satsningar eller särskilda prioriteringar som ska lyftas fram extra under året. Tyvärr är det inte så det fungerar i Solna idag. Istället för att ta fasta på och erkänna den behovsutredning som görs varje år verkar man konsekvent rata den och istället lägga en budgetram som ständigt erfordrar rejäla nedskärningar i den. För år 2015 beräknades behovet, som ovan nämnt, till drygt 30 000 timmar, men när detta väl hamnade i budgeten blev det endast drygt 26 000 (se bilden nedan). En skillnad på närmare 4000 timmar mellan behovsutredning och plan för utförande innebär att bortse från behovet av cirka tre tjänster till på förvaltningen! När behovsutredningen talar sitt tydliga språk och visar att det behövs mer personal och mer pengar svarar politiken helt sonika med "tack för upplysningen" och kör därefter business as usual.
Skillnaden mellan Miljö- och hälsoskyddsnämndens behovs-
utredning för 2015 och planen för 2015 som fastställdes i
nämndens budget.
Vad är det då som prioriteras ned när politikerna inte ger tjänstemännen tillräckligt ekonomiskt utrymme? Uppenbarligen är det lite av allt, både 530 timmars (eller 13 veckors heltidsarbete) livsmedelsinspektioner och närmare 300 timmar hälsoskyddsinspektioner fördelat på diverse offentliga lokaler såsom konferenslokaler och offentliga toaletter där man nu inte kommer ha tid att kontrollera hygien och städning eller annat. Av behovsutredningen framgår att offentliga toaletter enligt lagen ska inspekteras vart fjärde år och lite anmärkningsvärt blir det då att man med nuvarande budget inte ska inspektera en enda toalett i år och enligt behovsutredningen inte heller kommer att göra det 2016 eller 2017. Genom att bortse från behovsutredningen på detta sätt finns det risk att man till slut står där ett år utan att ha utfört de lagstadgade kontrollerna.

Allra mest försummade är dock verksamheterna miljöskydd och miljöövervakning, särskilt den senare. Inom miljöskydd kan tas som exempel att behovsutredningen föreslog 200 timmars arbete med kemikalietillsyn i butiker och varor, något som verkligen ligger i tiden eftersom vi blir allt mer medvetna om hur exponering för skadliga ämnen i vardagen kan orsaka allt ifrån allergier till hormonstörningar och cancer. Särskilt viktigt är det att minimera barns exponering för gifter, och att kemikalietesta produkter, t.ex. leksaker, som säljs i butiker i Solna är därför ett viktigt arbete som det finns all anledning att lägga pengar på. Vad hände då med den posten när den hamnade i budgeten? Jo, 200 timmar skalades ner till 100. I arbetet med miljöövervakning är det knappt ens lönt att exemplifiera vad som har prioriterats ned, det är nämligen alla poster utom en (ironiskt nog den enda posten man kunde ta betalt för). För att ändå lyfta ett exempel kan sägas att några badvattenprovtagningar inför badsäsongen kommer det åtminstone inte bli, där ströks nämligen ett streck över de 20 timmar som hade föreslagits. Så här illa ser det faktiskt ut:
Behovsutredning och plan för miljöövervakningen 2015. Röda siffror i kolumnen för plan 2015 innebär att timmarna har minskats jämfört med behovet som uttryckt i behovsutredningen.
Så vad ska man dra för slutsatser av detta? Det framstår ju sannerligen som att Miljö- och hälsoskydd inte är någon prioriterad fråga i Solna. Vi i Miljöpartiet försökte lyfta frågan i budgetdebatten i höstas och vi satsade även en miljon kronor extra på Miljö- och hälsoskyddsnämnden för att man skulle kunna anställa mer personal och därmed utföra om inte allt så åtminstone det allra mesta som förordades i behovsutredningen. Det var vårt strå till stacken då och både inom nämnden och i kommunfullmäktige kommer vi att fortsätta påpeka denna underfinansiering som inte kan fortsätta om vi inte ska riskera människors hälsa och miljön i Solna. Jag hoppas att även politiker från andra partier inser vikten av det arbete som görs på detta område varje dag och börjar värdera behovsutredningen som görs varje år betydligt högre än vad man har gjort hittills. Vi måste börja se det som en förmån att vi får en så tydlig redovisning av vad som behöver göras och betrakta behovsutredningen som något vi måste uppfylla, inte ett dokument vi kan redigera till oigenkännlighet och stoppa i en låda med förhoppningen om att den glöms bort. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar