tisdag 1 december 2015

Budgetfullmäktige 3: Tekniska nämnden

Den sista facknämnden som skulle debatteras under årets budgetfullmäktige var Tekniska nämnden, "min" nämnd där jag sitter som andre vice ordförande och som enda miljöpartistiska politiker. Kommunfullmäktiges budgetsammanträde brukar vara en lång historia, förra året höll vi på i uppåt nio timmar med avslutning först runt 03 på natten och i år tillämpades därför ett strikt debattschema med mer begränsade talartider än vanligt för att vi skulle gå hem senast vid midnatt. Enligt planen skulle de tekniska frågorna dyka upp klockan 22.20 vilket inte direkt bäddade för någon spänstig debatt med tanke på att mötet började redan 16.00 (sex timmar av politiska anföranden i en sal med dysfunktionell ventilation kan ha nämligen ha en viss dämpande effekt på församlingens entusiasm) men eftersom vi hade knappat in på tidsschemat och istället kunde starta redan 21 fanns det ändå en hel del energi kvar.

I mitt första inlägg fokuserade jag på en av Miljöpartiets hjärtefrågor - cykling. Solna är en till ytan liten och tätbebyggd stad med relativt korta avstånd. Man skulle kunna tro att det här skulle göra Solna till en dröm för alla som cyklar. Men tyvärr är så inte fallet. Ingen lär ha undgått att cyklister som uttalar sig om Solna snarare beskriver sin värsta mardröm. Solna är en trafikskadad kommun som inte inbjuder till cykling, en stad där bilen fortfarande står i centrum och cykeln är satt på undantag. Men en modern stad måste ha en hållbar trafikplanering och för oss i Miljöpartiet betyder det att bilen måste stå tillbaka för bland annat cykeln.

Det är därför positivt att Solna äntligen, efter tre års arbete (!), har lyckats ta fram en cykelplan med syfte att öka andelen resor som genomförs med cykel. Om fler människor cyklade skulle det innebära stora ekonomiska, hälsomässiga och miljömässiga vinster. Cykelplanen är därför ett viktigt verktyg i att göra cykeln till ett attraktivt transportmedel. Men det krävs inte bara ett dokument. Det krävs pengar och det krävs konkreta åtgärder. Alliansens totalt 2 mkr till cykelåtgärder känns som ett skämt i sammanhanget. Vi i Miljöpartiet vill ha en kraftig höjning av tekniska nämndens cykelinvesteringar. Vi vill därför satsa ytterligare 15 mkr i år och varje år fram till 2020, totalt 75 mkr. Dessutom krävs det personalresurser. Eftersom arbetet med cykelfrågorna har släpat efter så oerhört mycket och Solna närmast är ökända på den här punkten är det hög tid att anställa en cykelsamordnare som uteslutande jobbar med allt som rör cykelplanen och cykelplanering och därför skjuter vi till 0,5 mkr för det. Arbetet med att göra Solna till en cykelstad kommer ta tid och ansträngningar, de här satsningarna är ett första steg som visar att vi är beredda att ta krafttag.

Att 2 mkr skulle vara för lite pengar för att göra några uppriktiga satsningar på cykelinfrastruktur tycks inte vara en bild som alliansens företrädare delar, på Facebook har man bland annat kunnat läsa Samuel Klippfalks (KD) analys av vad 1 mkr (den tidigare budgeten för cykelåtgärder) räcker till, nämligen "en hel del streck och figurer på marken" och detta kan man med det nya budgeten få dubbelt så mycket av. Alliansen har ju för övrigt en lite annorlunda syn på cyklister och cykling än vad vi i Miljöpartiet har. När det tidigare under hösten debatterades miljöperspektiv inom hemtjänsten och någon nämnde att elcyklar kan vara ett alternativt transportmedel för personalen istället för bilen hördes det t.ex. från alliansens talarstol uttalanden om damer som jobbar inom hemtjänsten och som inte är "helt vältränade och slimmade" och inte heller alla är födda i Sverige och därmed inte så vana att cykla. Eftersom Solna dessutom är en "ganska backig stad" borde vi inte "prata så förfärligt mycket om att vi ska cykla hela tiden". Sen har vi förstås också Magnus Nilssons (M) episka uttalande om "cykeljihadister". Kommentar överflödig. Denna bild förstärktes ytterligare i gårdagens cykeldebatt då Magnus Nilsson befäste den inom Solnapolitiken dominerande synen på cykelproblematiken i vår stad genom att säga:

"För ett par år sedan hade vi ett par människor som var barnomsorgsaktivister, så man hörde hela tiden på sociala medier en föreställning om att Solna var dagisbarnens Gulag. Nu har de två personerna försvunnit. Nu har vi några cykelaktivister så nu har vi cyklisternas helvete i Solna istället."

Magnus egen uppfattning är dock att "det funkar alldeles utomordentligt att cykla i Solna”. Ja, därom tvista de lärde helt enkelt och att olika invånare, besökare och politiker har skilda uppfattningar i frågan hör givetvis till sakernas ordning, det vore konstigt annars. Det är dock ett faktum att cykelfrågan har varit en av de hetaste frågorna i Solna den senaste tiden och det är uppenbart att många är missnöjda. Att en politiker då uttalar sig som om problemet i själva verket inte ligger hos just politikerna och politiken utan hos människorna som framför synpunkter, det är inte seriöst. Slutledningen enligt ovanstående resonemang blir ju att om cykelaktivisterna försvinner, försvinner också Solnas problem med dålig cykelinfrastruktur, snacka om att abdikera från ansvar. Å andra sidan, resonemanget ger ju faktiskt en logisk förklaring till varför alliansen bara satsar 2 mkr på cykling, de kanske kan räcka till någon spjutspetskampanj riktad mot cykelaktivisterna som får dem att sluta cykla genom och kommentera Solna eller varför inte till en premie till "besvärliga medborgare" som väljer att flytta till en annan kommun så är alla problem lösta.

Det debatterades dock inte enbart cykling inom ramen för tekniska nämndens budget. Jag var också uppe och pratade om miljö ur olika aspekter. För mycket ansvar ligger på just tekniska nämnden när det kommer till miljö, bland annat för inomhusmiljö och arbetsmiljö eftersom nämnden förvaltar stadens fastigheter. Fastigheterna är med jämna mellanrum beroende av upprustning och behovet just nu är stort. Framför allt är kvaliteten på många av stadens skollokaler och skolgårdar tyvärr under all kritik vilket drabbar elever och lärare. Renoveringen av förskolor och skolor måste därför prioriteras, de behöver moderniseras och omvandlas till hälsosamma, trivsamma och inspirerande arbetsmiljöer. På det satsar Miljöpartiet ytterligare 50 mkr mellan 2016-2020 varav 5 mkr i år.

För att minska stadens miljö- och klimatpåverkan och ställa om till ett hållbart samhälle behöver Solna också börja satsa ordentligt på förnybar energi. Det är skamligt att Solna har misslyckats så kapitalt på den här punkten, inte en enda kvadratmillimeter solenergi har staden lyckats installera, hur kan det vara så svårt att satsa på det som uppenbart är framtiden? Det är också dags att höja tempot vad gäller energieffektivisering av fastighetsbeståndet. Att satsa på att sänka energiförbrukningen och investera i grön energi kommer ju dessutom innebära minskad sårbarhet och lägre driftkostnader på sikt så varför vänta? Vi i Miljöpartiet tycker att vi redan har väntat tillräckligt, därför utökar vi budgeten för olika sorters energiinvesteringar med 10 mkr årligen de närmaste fem åren.

Ett annat investeringsbehov är utomhusmiljön. Solna har många offentliga platser som parker och lekplatser som är eftersatta och i behov av åtgärder för att skapa ökad trivsel i staden. På detta vill vi satsa 5 mkr årligen till 2020.

Läs hela Miljöpartiets budgetmotion här. Den sex timmar och 40 minuter långa webbsändningen från sammanträdet finns här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar