tisdag 26 januari 2016

Hur man inte löser några trafikproblem år 2016

Utöver en het debatt om bostäder och arbetsplatser (vem vill göra Solnapolitikens film à la "Alien vs Predator" eller "Freddy vs Jason" i form av det spännande dramat "Bostäder vs Arbetsplatser"? Någon? Nej  ingen, det ante mig..) bjöd gårdagens fullmäktige på en förutsägbar debatt om Huvudstaleden i tunnel (aka "60-talet vs Vi som har gått vidare i livet"). Bilvägen Huvudstaleden och dess eventuella tunnelförläggning är ju något som har debatterats i sisådär ett halvt sekel och vägbyggesivrarna har alltså ännu inte gett upp idén, något som exemplifierades av det faktum att debatten i frågan igår blev runt 45 minuter lång (20% av mötets tid och detta var en av ca 25 frågor som avhandlades under kvällen). Se debatten här, den pågår ca 01.45-02.30 i sändningen.

Det föreligger redan ett regeringsuppdrag om att Trafikverket ska utreda frågan om Huvudstaleden i tunnel och nu har det tecknats en principöverenskommelse mellan Solna stad och Trafikverket om utbyggnad av järnvägsspår för Mälarbanan genom Huvudsta där ännu en utredning om bilvägen har kommit med på ett hörn. Det är ytterst oklart varför så har skett eftersom Trafikverket i sina yttranden om Solnas nya Översiktsplan har varit kritiska till Huvudstaleden och visat ett mycket ljummet intresse för frågan. Precis som vi i MP konstaterar de att vägen inte kommer att lösa några problem, istället för att minska trafiken kommer tunneln snarare öka antalet körda fordonskilometer och vad gäller att frigöra mark i Huvudsta för byggnation finns sådan ändå. Trafikverket har också varit tydliga med att poängtera att Huvudstaleden i tunnel bara är ett kommunalt intresse, inte något regionalt eller nationellt som Mälarbanan är. Eftersom arbetet med Mälarbanans utbyggnad dessutom har pågått på riktigt sedan 2003 är den högaktuell och inte något som bör samordnas med ett arbete med Huvudstaleden. Hur Solna har fått Trafikverket att trots detta skriva på papper om att utreda tunneln kan man fundera över, kanske har det att göra med att Pehr Granfalk (M) förra året gick ut och uttalade sig i lokaltidningen Vi i Solna om att Solna tänkte vägra låta någon bygga järnväg genom kommunen om man inte fick Huvudstaleden i utbyte, något han sa "Vi är beredda att driva det här hur långt som helst. Det ska mycket till innan man kör över oss" om (artikeln i Vi i Solna finns här)

Miljöpartiets kommunalråd Bernhard Huber gick upp i debatten och ifrågasatte rimligheten i överenskommelsen mot bakgrund av detta och påpekade att det centrala i överenskommelsen inte är byggandet av Huvudstaleden i tunnel utan hur utformningen av tågspåren i Huvudsta kommer att ske för att minsta möjliga intrång i stadsrummet ska åstadkommas och för att störningarna för befintlig och tillkommande byggnation ska minskas. Dessutom lyfte Bernhard att det viktigaste att få i utbyte mot järnvägsbygget istället borde vara en pendeltågsstation i Huvudsta, ett nytt stopp mellan stationen på Odenplan och den i Sundbyberg, något som skulle vara guld värt för Solnaborna.

Den bilkramande Alliansen kunde, som förväntat, inte förstå våra invändningar mot att år 2016 planera för ytterligare vägbyggen. Den f.d. kommunstyrelseordföranden Lars-Erik Salminen gick exempelvis upp i talarstolen och viftade stolt med en pamflett från år 1990 som redogjorde för alla positiva effekter med en tunnel i Huvudsta. Han ifrågasatte också vårt (och därmed indirekt Trafikverkets) uttalande om att trafiken inte minskar med bygget och hänvisade till vad som hände när man stängde Götgatan för trafik - det blev jättelugnt och skönt för all trafik körde istället på Södra Länken. Snacka om att ha missat poängen. Jag kände att det var läge för en lite folkbildande insats och gick upp i talarstolen och tog då tillfället i akt att poängtera att även om jag som är född 1990 känner mig ung känns det inte helt aktuellt att referera till information som är 26 år gammal när det gäller trafik- och infrastrukturfrågor.

Att trafiken har minskat på en specifik gata är ju inte det relevanta i frågan. Det Miljöpartiet oroas över är det faktum att politiker, år 2016, fortfarande strävar efter att lösa trafikproblem genom byggandet av nya vägar och att bara flytta runt problemen. Vi oroas över klimathotet som alla vid det här laget borde känna till (om någon har missat det har vi ju exempelvis fått ett nytt globalt klimatavtal som kräver aktion) och det handlar därför om att se helheten, att se hela trafiksystemet, och där jobba hårt för att minska den totala trafiken och utsläppen av växthusgaser. För att stadens, regionens och landets transportsystem ska fungera effektivt behöver andelen resor som görs med bil minska, något som också har att göra med frågan om utrymme när bilarna står stilla och som inte löses oavsett bilarnas drivmedel. Och när man säger att trafiken behöver minska är det med andra ord inte detsamma som att fossieldrivna bilar kan flyttas till en plats där de inte syns men fortfarande existerar och fortfarande spyr ut klimatpåverkande avgaser. Klimatutsläpp blir nämligen inte verkningslösa för att de tunnelförläggs. Lärdomen från tidigare projekt där köer har försökt ”byggas bort” med nya trafikleder är dessutom att trafiken på de äldre lederna inte minskar utan att de nya lederna istället snabbt fylls med trafik. Det är väl knappast någon rocket science att ett ökat utbud här driver upp efterfrågan, om det finns många vägar att köra på och om det upplevs som ett smidigt transportsätt kommer fler människor att ta bilen, tvärtemot hur vi vill att utvecklingen ska se ut.

Anna Lasses från (C) ifrågasatte detta och menade på att en ny biltunnel visst borde gå att förena med de klimatpolitiska målen eftersom vi år 2030 "förhoppningsvis kanske" har en fossilfri fordonsflotta. Jag låter de tveksamma orden tala för sig själva, det är inte rimligt att ge upp vår avgörande roll som politiker när det gäller stadsplanering bara för att man hoppas på att nationella målsättningar ska uppnås genom tekniksprång eller liknande, det krävs aktiv styrning och vägval på alla nivåer. Sen var Samuel Klippfalk (KD) uppe i talarstolen och sade att Miljöpartiet har drabbats av "tunnelseende" när vi påpekar att trafiken kommer att öka vilket han menar att den kommer göra oavsett. Eftersom frågan har debatterats sedan 60-talet tyckte han att det nu är dags att sätta ned foten, sätta spaden i marken och "se ljuset i tunneln". Man måste ge Samuel cred för att hans fyndiga uttalanden och jag håller med om att det verkligen är dags att sätta ner foten. Det är dags att sätta ner foten och säga att nej, vi kommer inte upprepa samma misstag som har gjorts i decennier och bara bygga ut, bygga ut och bygga ut bilvägarna. Vi sätter ner foten och ser att en modern och hållbar stad kräver en ny stadsplanering som inte sätter bilen i centrum utan som istället skapar incitament för en annan typ av resande. Jag tänker definitivt inte skämmas för att jag är med i ett parti som företräder en modern stadsbyggnads- och trafikplaneringsvision där det inte ingår att bygga nya vägar mitt i en Sveriges till ytan tredje minsta kommun, tillika en stad mitt i Stockholmsregionen och med oerhört god tillgång till kollektivtrafik. Det är denna kollektivtrafik och andra hållbara resvanemönster som vi ska stimulera för att lösa trafikproblemen och bygga en trevlig och attraktiv stad, inte nya vägar. Om det är att betrakta som tunnelseende, då får man nog helt enkelt omvärdera den tidigare negativa laddningen i ordet och tacka för komplimangen.

Och vad gäller Trafikverkets utredningar: det är ju känt att utredningsväsendet ibland fungerar som ett välanvänt och välkommet svart hål där man kan göra sig av med sånt som man inte riktigt vill hantera, förhoppningsvis är det här exempel på en sådan situation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar