måndag 8 februari 2016

Invald i Kommunstyrelsen, Solnas mest entusiasmerande organ

Sedan januari 2015 har jag officiellt haft solnapolitiken som mitt jobb och Solna stadshus som min arbetsplats eftersom det var då jag formellt tillträdde uppdraget med den ytterst diffusa titeln "Övrig resurs om 15% av heltid (ej kommunalråd)" samt blev andre vice ordförande för den nyskapade Tekniska nämnden i kommunen. De månatliga arvodena för dessa uppdrag kombinerat med att sitta som ledamot i Kommunfullmäktige har möjliggjort för mig att ha politiken som ett halvtidsjobb och jag har vanligen tillbringat tre arbetsdagar i veckan i stadshuset. Detta, att kunna jobba ca 60% med drygt 15% lön, förefaller kanske inte helt logiskt men det förklaras av att Solnas arvodesnivåer för kommunalråd inte är av denna värld och det vore skamligt att dra likhetstecken mellan arvoderingsgrad och arbetstid. Jag tycker därmed att det är föredömligt att vi i Miljöpartiet i Solna har valt att fördela de medel vi får från kommunen på flera personer och jämföra lite mer med lönenivåer i samhället i övrigt än med politiker.

Men vad är egentligen en "övrig resurs"? Jo, det var det Solna fick kalla det när Miljöpartiet valde att dela upp en 80% kommunalrådsresurs på tre personer. Det är nämligen så att för att få titulera sig kommunalråd måste man ha en arvoderingsgrad på 50%, annars kan man, om man har en arvoderingsgrad på 30%, få titeln "gruppledare". Ett parti kan dock bara ha en officiell gruppledare och är man sitt partis enda kommunalråd och sitter i Kommunstyrelsen är man således även partiets gruppledare. När Miljöpartiet valde att dela upp 80% resurs på 50+15+15 fanns det alltså (uppenbarligen) ingen bättre titel för oss två som fick 15% kommunalrådsarvode vardera utan vi blev "övriga resurser". Informellt kan man helt enkelt säga att uppdraget som övrig resurs är att vara oppositionsråd på deltid fast utan rätt att kalla sig så.

Förra måndagen, 1 februari, trädde dock förändringar hos oss i Miljöpartiet i kraft. Min kollega Matilda Baraibar som varit min partner in crime på detta odefinierbara uppdrag har valt att avgå som övrig resurs och som ersättare i Kommunstyrelsen för att helhjärtat kunna satsa på sin forskarkarriär på Stockholms Universitet. Jag har därför fått förtroendet och äran från partiet att så här efter ett år ta över, växla upp och börja jobba heltid med politiken och jag valdes därför till de nya uppdragen på kommunfullmäktiges senaste sammanträde. När jag kom hem ikväll hittade jag dessutom i brevlådan de två protokollsutdragen ovan som intygar att jag har blivit invald som ersättare i KS och att jag numera kan titulera mig "övrig resurs om 30% av heltid (ej kommunalråd)".

Ikväll var det faktiskt även dags för mitt första möte med Kommunstyrelsen, Solnas mest entusiasmerande organ. Det står ju kommuner fritt att organisera sitt arbete så som de behagar och detta har Solna verkligen utnyttjat till max på klassiskt Solnapolitiskt manér: det ska vara effektivt. Ett sammanträde med kommunstyrelsen är sannerligen en uppvisning i tidseffektivitet, det är så tidseffektivt att det tar 2 timmar och 9 minuter. För hela förra årets 13 sammanträden. Nej, det är inget skämt, i genomsnitt tar ett möte under år 2015 10 minuter men några möten (t.ex. i juni, augusti, november och december) varade enligt protokollen endast 5 minuter. Idag verkade det ta sisådär 8 minuter att ta sig igenom den 24 ärenden långa föredragningslistan men jag får väl starta stoppuret för en mer exakt tidsåtergivning nästa gång. Vad hinner man egentligen, på riktigt, avhandla under ett möte av denna dignitet? Inte särskilt mycket, det går i stora drag till så att Kommunstyrelsens ordförande håller en repetitiv monolog i ultrarapid som lyder ungefär "Någon som vill yttra sig, svar nej, kan vi gå till beslut svar ja, kan vi besluta i enlighet med förvaltningens förslag svar ja" och så går man vidare till nästa fråga.

Det är inte så att jag är förvånad, att det är så här det ligger till har varit känt länge. Rimligheten i det är dock i högsta grad värd att ifrågasätta. Det jag tycker är särskilt anmärkningsvärt (och det gäller även för andra kommunala sammanträden) är det faktum att alla ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen, totalt 18 till antalet, får arvode för varje möte. Mötesarvoden i Solna utbetalas per påbörjad fyratimmarsperiod, dvs. för ett möte som är mellan, säg, en minut och fyra timmar långt utgår samma arvodesbelopp (tidigare 782 kr, eventuellt har någon indexuppräkning skett efter årsskiftet för att följa kostnadsutvecklingen i samhället..). När 18 personer sitter i möte i åtta minuter ska Solna stad med andra ord betala ur totalt 14 076 kr i arvoden (arbetsgivaravgifter etc. ej inräknade). För de totalt 129 minuterna (enligt uppgift lika lång tid som det tar att titta på filmatiseringen av Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden") som Kommunstyrelsen sammanträdde under 2015 uppgår de totala mötesarvodena, förutsatt att alla politiker närvarade på mötena, till ca 183 000 kr.

Missförstå mig rätt, jag tycker inte att det är något fel med att politiker får arvoden för att gå på möten, det är trots allt något som möjliggör eller åtminstone underlättar för fritidspolitiker att ta tid från arbete och familj med mera för att lägga på förtroendeuppdraget och därtill hinna läsa in sig på omfattande handlingar etc. Jag tycker inte heller att man ska ha långa möten för mötets skull, men jag tycker att det är rätt förkastligt att det utgår så mycket arvode för att sitta och göra ingenting. Idag hade vi visserligen 1,5 timmes trevlig och bra workshop efter avslutat möte men trots att det borde kunna vara normen är det är enligt utsago ett exceptionellt undantag, något som i princip aldrig har förekommit i mannaminne. Den gängse ordningen är istället att efter de där fem, tio eller femton minuterna går alla hem, knappt 800 kr före skatt rikare som tack för att ha deltagit i ett slags välbetalt spel för galleriet. Det står visserligen i kommunallagen att en kommun måste ha en kommunstyrelse men man kan ju tycka att det kunde handla om lite mer än att bara formellt uppfylla lagkravet. Om inte vore det väl åtminstone klädsamt att det inte kostade skattebetalarna en massa pengar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar