måndag 29 februari 2016

Miljöpartiets dialogkonferens om migrationspolitiken

I helgen träffades drygt 300 miljöpartister på tre orter i landet för att delta i en dialogkonferens. Ministrar, riksdagsledamöter, representanter för partistyrelsen, kommun- och landstingspolitiker, ordföranden för lokalavdelningar, representanter för sidoorganisationer och vanliga medlemmar samlades för att diskutera hur Sverige ska kunna ta emot fler människor på flykt.

Bakgrunden till konferensen är att Miljöpartiet i regering har medverkat till att fatta beslut om en betydligt mer restriktiv migrationspolitik än tidigare och som ligger väldigt långt från den politik som vi hade velat genomföra vid makten. I vårt partiprogram slår vi fast att vi tror på en öppen värld utan gränser där alla människor kan flytta men ingen tvingas fly, där vi möter människor med möjligheter, inte murar och där fri rörlighet är en mänsklig rättighet. Att ställa sig bakom en politik som på många sätt går i helt motsatt riktning kan framstå som obegripligt, jag personligen och många med mig har varit besvikna och upprörda, och det var inte heller något lätt beslut för partiet att fatta. I slutändan valde dock partistyrelsen och riksdagsgruppen att den här överenskommelsen var bättre än alternativen, man såg helt enkelt ingen annan väg framåt som just nu hade lett till att flyktingpolitiken blev mer human. När överenskommelsen presenterades var vi många som ansåg att gränsen för vad som kunde accepteras med råge hade passerats, att Miljöpartiet istället borde ha lämnat regeringen och tvått sina händer från U-svängen i migrationspolitiken. Det finns givetvis gränser för vilka politiska beslut ett parti kan vara med om att fatta men eftersom alternativet hade varit att Miljöpartiet lämnade walk over till partier som M, KD och SD och lät dem diktera villkoren för migrationspolitiken är det frågan om någon grön väljare hade föredragit detta. Det hade kanske känts bra att slippa vara delaktig i beslutet men om utfallet hade blivit en ännu mer inhuman politik där vi helt börjar frångå internationella konventioner och mänskliga rättigheter, hade det då verkligen funnits något att känna sig stolt över i sitt agerande? Det är en svår filosofisk fråga och Miljöpartiet har försökt göra det minst onda av flera dåliga alternativ.

Målet med dialogkonferensen var utifrån den rådande situationen att hitta vägar framåt för ett bättre mottagande av de människor som flyr till Sverige samt en återgång till en mer human migrationspolitik som återigen öppnar upp vårt lands dörrar för fler människor. Om vi lyckas lösa de problem som mottagningssystemen har uppvisat de senaste månaderna och förbättra etableringen av nyanlända kan vi skapa momentum för att den treåriga tillfälliga migrationslagstiftningen så snabbt som möjligt ska kunna upphävas. Det handlar om att höja kapaciteten inom mottagande och etablering för de nästan 200 000 personer som redan idag har kommit hit men inte fått börja sina nya liv och för dem som kommer att komma hit framöver.

Hur gick det då denna lördag i februari? Det är sannolikt många som undrar med tanke på att dialogkonferensen har blivit förhållandevis känd utanför partiet i och med medias rapportering. I lördagens DN, inför konferensen, kunde man t.ex. läsa på ledarsidan att “Miljöpartiet ger sig (...) ut i okänd terräng. Den interna processen kan leda till regeringskris” och att vi skulle ägna dagen åt “gräsrotsterapi” och “krishantering”. Ja, varför inte? Att gå i terapi är ju något man gör för att åstadkomma förändring, det är en positiv process som utvecklar, jag tror att fler borde prova det och mot bakgrund av det som har hänt i svensk politik är det inte konstigt att ett sådant behov finns. Parterapi är ju ett sedan länge känt verktyg att ta till när relationen mellan två personer stöter på hinder, varför skulle inte en organisation där 17 000 medlemmars åsikter och viljor ska komma till tals förtjäna lite terapeutiskt arbete någon gång ibland? Krishantering tycker jag är en mycket träffande beskrivning av vad dialogkonferensen handlade om, världen ser just nu den värsta flyktingkrisen sedan andra världskriget, över 60 miljoner människor är på flykt från krig och förtryck och det är självklart något som vi måste hantera, vilket var precis vad vi miljöpartister ägnade helgen åt att diskutera hur vi ska göra.

Det finns ett stort behov av bostäder, jobb och välfärd, vi behöver bland annat förstärka socialtjänsten, skolan, barnomsorgen och delar av hälso- och sjukvården. Vi behöver också påverka samhällsdebatten i en mer positiv riktning så att fler röster hörs för en mer human flyktingpolitik och vi måste ge stöd till civilsamhället och andra aktörer som bidrar till en positiv utveckling. Under dialogkonferensen lades totalt över TUSEN förslag på vad vi skulle kunna och behöva göra som politiker, parti, regering och som land på dessa och andra områden. De handlade om allt ifrån att ändra lagstiftningen så att det blir möjligt att läsa SFI från dag ett i Sverige till att införa ett statligt stöd till kulturorganisationer inom civilsamhället som jobbar med aktiviteter riktade till nyanlända och att inrätta en särskild kommunal förvaltning (överförmyndare) med ansvar enbart för hanteringen av ensamkommande flyktingbarn så att inte olika utsatta grupper i behov av hjälp ställs mot varandra när prioritering måste göras. De förslag som togs fram kommer partiet att jobba vidare med för att sedan kunna driva i regeringsställning och diskussionerna under dagen kommer att ge vägledning i partiets framtida politiska vägval. Det blev en heldag fylld av energi, inspiration och tillförsikt om att vi tillsammans kan komma med kreativa lösningar som gör att den nuvarande migrationspolitiken kan förpassas till historien och att Sverige åter kan ta på sig ledartröjan som en humanitär stormakt. Nu är det, som vår partisekreterare Anders Wallner uttryckte det, dags att kavla upp ärmarna och börja jobba!

På konferensen deltog miljöpartistiska politiker från hela
landet och alla nivåer, här är jag och vår Kultur- och
demokratiminister Alice Bah Kuhnke

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar