tisdag 22 mars 2016

Efter terrordåden i Bryssel

Efter en lång dag och kväll i stadshuset igår vaknade jag upp först efter 8 imorse och klockan 08.19 gick Omni ut med en nyhetsflash som löd ”Flera explosioner har inträffat på Bryssels flygplats Zaventem, rapporterar Sky News”. Det är sällan man så snabbt blir så fullständigt klarvaken som jag blev av att läsa detta meddelande omgående efter att jag hade slagit upp ögonen. Därefter ägnade jag två timmar åt att följa liverapporteringen från Bryssel och det blev bara mer och mer skrämmande ju längre tiden gick.

Vid 8-tiden imorse inträffade alltså två explosioner på den största flygplatsen i Bryssel. Senare meddelade den federala åklagaren att det handlade om självmordsattacker. Livebilderna från flygplatsen kort efter explosionerna visade på stor förödelse och en tumultartad situation med ett stort antal människor som skulle utrymma byggnaderna. Ungefär en timme efter de första rapporterna från Zaventem kom nästa hemska besked, en ny explosion hade inträffat, denna gång mitt i centrala Bryssel på tunnelbanestationen Maelbeek som är stationen belägen närmast EU-parlamentet och Europakvarteren. Inom kort efter dåden på Zaventem höjdes terrorhotnivån till den allra högsta och efter explosionen i tunnelbanan gick myndigheterna ut med uppmaningen till alla i Bryssel att stanna där de var och hålla sig inomhus. All kollektivtrafik och tågtrafik inom, in i och ut ur Bryssel stängdes av. Under eftermiddagen har det rapporterats att polisen fortfarande jagar flera gärningsmän och medier har även rapporterat att Daesh (IS) via Amaq, ett nätverk som sprider information mellan Daesh-anhängare via krypterade chatt-appar, ska ha tagit på sig bombdåden både på flygplatsen och i tunnelbanan. Antalet döda och skadade i attackerna verkar fortfarande inte vara helt fastställt men det har talats om över 30 döda och mer än 200 skadade.

För mig känns det surrealistiskt att det idag alltså har skett flera terrorattentat i Bryssel. Bryssel är den staden utanför Sverige som jag har besökt flest gånger och därför har jag för första gången en tydlig personlig koppling till den plats där det ofattbara sker. Fram till slutet av januari i år bodde min pojkvän i Bryssel eftersom han jobbade för Miljöpartiet i EU-parlamentet och jag har därför varit där sex gånger bara sedan 2015. Jag har varit på Zaventem, jag har passerat vid Maelbeeks tunnelbana, jag har rört mig på de platser där det idag var kaos. Min pojkvän bodde där, jobbade där, passerade där dagligen. Den här veckan börjar påsken och hade det inte varit för att han nu har flyttat hem till Sverige är det en lågoddsare att någon av oss de närmaste dagarna skulle färdas mellan Sverige och Belgien över ledigheten. Det hade kunnat vara så nära, även vi hade kunnat hamna mitt i stormens öga, vi hade kunnat vara någon av de skadade eller till och med döda. Det är sådant man inte vill tänka på men som oundvikligen slår en nu. Efter terrorattentaten i Paris i november, då jag bara några dagar senare skulle åka till Edinburgh, Skottland för att hälsa på min bästa vän som bor där och som fyllde år, minns jag att min mamma ringde och vädjade att jag skulle stanna hemma och att jag definitivt inte skulle boka några resor till Bryssel. Jag avfärdade detta och tyckte att det var osannolikt att något mer skulle hända och varför skulle det ske precis där jag var, just när jag var där? Och det är förvisso en ganska sund hållning, jag tror att det är så vi måste tänka och agera även om vi inte ska ta risker, bete oss dumdristigt eller helt gå emot myndigheters rekommendationer. Jag tycker inte att vi kan tillåta oss att helt gripas av panik, lamslås, förändra våra liv eller låta oss kuvas av några sjuka människor som vill ta allas vår frihet ifrån oss är men jag måste ju onekligen säga att jag ändå fick lite perspektiv på saken idag.

Det är så fruktansvärt det som har hänt och det går inte riktigt att ta in att det faktiskt har hänt. Jag tänker på alla människor som blev offer för attentaten, på alla som har befunnit sig i närheten och levt i skräck och på alla som har förlorat någon eller fått gå med oro gnagande, ovetandes om deras anhöriga, vänner eller kollegor fanns bland de drabbade. Det här är inte den första terrorattacken och vi kan säga med största säkerhet att det tyvärr inte heller kommer att bli den sista. Enligt Global Terrorism Index ökade antalet döda i terrorattacker med 80% från 2013 till 2014, vilket är den största ökningen de senaste 15 åren. Sedan 2000-talets början har det skett en mer än niofaldig ökning av antalet döda i terrorattacker, från 3329 personer år 2000 till 32 685 personer år 2014. Det är en extremt skrämmande utveckling och den har blivit oerhört påtaglig för oss som lever i Europa, först med dåden i Paris för bara några månader sedan och nu med det som skedde i Bryssel idag. Jag tycker att det är så sorgligt och så upprörande att det sker så oerhört många terrordåd runt om i världen hela tiden och att mängder av människor får sätta livet till och aldrig ges möjlighet att andas ut och verkligen känna sig trygga. Som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap skriver och som också framgår av Global Terrorism Index är det är ganska få länder som under 2000-talet har varit helt förskonade från terrorism men det är ett fåtal länder som sticker ut och där både de flesta attackerna sker och där de allra flesta dödsfallen inträffar. Under 2014 var det i bara fem länder - Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien - som runt 80% av alla omkomna till följd av terroristattacker dog.

Terroristerna, oavsett vilka de är, var de verkar och med vilka medel de utför sina dåd, har gemensamt att de vill skrämma oss, tysta oss, begränsa oss, så split mellan oss och göda hat. Vi måste vara starka och visa att en annan väg är möjlig, vi får inte vika ner oss så som de vill och vi får heller inte överge våra värderingar om ett fritt, öppet, solidariskt och demokratiskt samhälle där alla människor är välkomna. Vi får inte sluta drömma om, hoppas och tro på att en annan värld är möjlig!
Bild från det belgiska nationaldagsfirandet i Bryssel i juli 2015 som råkade sammanfalla med min visit i staden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar